Pension

Då har jag bestämt mig att jag går 1 år i förtid, jag orkar inte leta jobb i ett år till, för det är ganska tunnsått med jobb som jag kan klara av. Då kan jag väl njuta av livet och göra det som jag tycker är roligt och som jag har ork till. 

Maken har ju redan gått i pension så då kan vi göra mer saker tillsammans. Jag hoppas att min ork blir bättre nu när jag inte behöver lägga energi på att söka jobb. 

Så den 1:a juli kan jag kalla mig för pensionär. Ser framemot det att veta, i sommar är jag "ledig" kan göra vad jag vill men tills dess så får jag göra det som min handläggare på arbetsförmedlingen och jag kommit överens om. 

Det blir inte någon stor pension men ändå, vi klarar oss på det vi har. Vi är ju inte några som gör stora utsvävningar och det mesta har vi redan. Men det känns lite konstigt att jag nu har kommit till en ny fas i mitt liv. Har inte riktigt landat i det nya i min tillvaro som kommer. För mig gäller det faktiskt att planera mina dagar så jag inte gör för mycket. Det kommer alltid tillbaka till att jag behöver lära mig acceptans för det jag klarar av just då. Jag vet att det är något jag behöver jobba på för resten av mitt liv.